Idag är det internationella komma ut dagen, en dag att ha ambivalens inför. För två veckor sedan kom en av de största skateboardåkarna ut som homosexuell, Brian Anderson. I samband med detta sa Anderson bland annat detta:
Just komma ut och öppenhetsbegreppet är något som intresserar mig, för några år sedan skrev jag en rapport som heter Öppenhetsdoktrinens konsekvenser som handlar om just synen på öppenhet. Om jag ska sammanfatta den kort kan jag säga att vi i västvärlden och Sverige har en dogmatisk syn på öppenhet och homosexualitet, målet är att alla alltid ska vara öppna – vilket också skapar bilden av en viss homosexualitet som fungerar på ett visst sätt och följer ett visst bestämt manus. Den här synen på öppenhet säger en hel del om vårt samhälle och vilka normer vi lever med. Vem får vara med och leka, om det avvikande måste vara på ett visst sätt?
Men det är naturligtvis viktigt att förebilder som Anderson finns, och att människor är fria att prata om sig själva och att begränsade normer bryts. Min poäng är just att normer korsas och möter varandra och får olika konsekvenser. Det är när vi synliggör normer och deras mönster som vi ser dessa konsekvenser, och hur normer påverkar olika sorters människor på olika sätt. Detta intresserar och engagerar mig.
Vill du veta mer om detta kommer Jag gärna och berättar mer om rapporten, om normer och främst om konsekvenser. Vi kan tillsammans kartlägga era normer och se vilka konsekvenser, positiva som negativa, de får. För samtidigt finns också alltid friskhetsfaktorer som uppstår av normerna hos er. Eller så tar vi bara en lunch och så förklarar jag varför jag är kritisk till krav på öppenhet men tycker det är viktigt att offentliga personer är så öppna som möjligt.