If that does not suit you, then get out!

Photo by: Lowy Institute

Chefen för den Australienska armén, generallöjtnant David Morrison, spänner ögonen i sin personal och i hela världen. Uttrycket ord och inga visor får en ny betydelse och han är långt ifrån landet lagom. YouTube-klippet har idag visats 1 670 000 gånger och vi har tidigare skrivit om det här.

David Morrison är under de drygt tre minuter uppläxningen varar så tydlig att budskapet inte kan gå någon förbi: på den här arbetsplatsen accepteras inga trakasserier what so ever. Här visar vi respekt för varandra. Och om det inte passar dig, stick.

Det är inte okej att tyst se på. Ser du något, säg ifrån!

Civilkurage kallas det. Och det är precis det David Morrison själv visar, och med honom hela den australienska armén. Vikten av att våga vara så här tydlig kan inte nog understrykas. Det här spelades in 2013 och sedan dess har antalet kvinnor som söker sig till den australienska armén ökat med 2 procent. Kulturen har blivit mer accepterande gällande olikheter och i förra veckan blev David Morrison utnämnd till årets australiensare. Grattis David Morrison men framförallt grattis Australien!

Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men antalet kvinnor i officerskåren ökar knappast alls. Med endast 5 procent kvinnor ligger Sverige långt ner i internationell jämförelse. USA har cirka 15 procent kvinnor, Kanada, Storbritannien, Frankrike och Australien har alla mellan 10-20 procent kvinnor. Om detta och tänkbara orsaker skriver Robert Egnell, chefredaktör och professor här.

Försvarsmakten har gjort mycket under årens lopp. Överbefälhavaren går i Pridetåget. Alla anställda får utbildning i likabehandling och mångfald. Försvarshögskolan bedriver forskning inom genus. Sverige är erkänt duktiga på att implementera ett genderperspektiv vid internationella insatser. En svensk före detta officer är idag rådgivare i ämnet till NATO-chefen i Europa.

Och ändå är det något som saknas.

När jag själv gick det som då hette Stabsprogrammet fick vi 10 timmars utbildning i genusvetenskap. Utbildningen hölls av disputerade forskare med specialinriktning Försvarsmakten, anställda av Försvarshögskolan. I min avdelning (läs klass) var vi 24 personer, alla utvalda till att bli framtidens chefer inom Försvarsmakten. Smarta män och kvinnor med höga vitsord och betyg. Kloka frågor ställdes när föreläsarna var professorer i Krigsvetenskap, Logistik, Teknik och Strategi. Och sedan är det som att rullgardinen dras ner när ämnet är Genus. Plötsligt förstår ingen något (jo, nu överdrev jag. Henrik längst ner i hörnet fattade. Och Bengan, min bänkkompis. 3 av 24, mig själv inräknad. Hurra). Plötsligt blev föreläsarens kunskap, kompetens och trovärdighet gång på gång starkt ifrågasatt. Detta såg jag aldrig på några andra föreläsningar.

Flera höga chefer inom Försvarsmakten har under den senaste månaden valt att sprida denna bild i sociala medier.

Skärmklipp 2016-02-01 09.01.57

Påhejade av än fler chefer och kollegor med likes och höhöhö-kommentarer.

För mig blir detta en tydlig symbol för en del av problematiken. Det jag ser när jag tittar på bilden, kommentarerna och ovan nämnd föreläsningssituation är okunskap, ignorans, självgodhet och nonchalans. Motsatsorden till påläst, lyssnande, ödmjuk och respektfull. Tillbaka till David Morrisons tydliga videouppsträckning. Jämför. Reflektera. Vad inkluderar och vad exkluderar? Vi vet vad Australiens försvarsmakt vill signalera. Men var står Sveriges?

Ur Försvarsmaktens värdegrund:

Försvarsmaktens värdegrund slår vakt om alla människors lika värde, rättvisa och jämlikhet och främjar demokrati och mänskliga rättigheter. För att våra uppdrag ska vara framgångsrika förutsätts att alla medarbetare uppträder enligt värdegrunden.

Vi är en inkluderande organisation där alla, oavsett anställningsform, kön, ålder, etnisk ursprung, religiös övertygelse, sexuell läggning, politisk åskådning eller funktionshinder (sic!) som är med och bidrar till Försvarsmaktens verksamhet känner sig välkomnade och respekterade.

Glädjande att se är de goda intentionerna och att arbetet fortgår. Förhoppningen är att det ytterligare levlas upp, eller kanske rättare sagt ner.  På individ- och attitydnivå.