Normingenjörerna.se - Reconstructing norms since 2008
  • Vad gör en normingenjör?
  • Om Add Gender

Att möta motstånd i förändringsarbete

Välkommen den internationella mansdagen, den årliga dagen då vi hånar män i grupp. Hur blev det såhär?

I både förändringsarbete och lärande är utmaningen i att ändra människors beteenden ständigt närvarande. Hur gör vi när folk vet vad de ska göra, men ändå inte gör det?

Ett bra exempel på detta är min inställning till träning. Jag förstår varför det är viktigt och jag bryr mig om min hälsa, jag är helt och hållet med på att det är prioriterat med träning, jag vet hur jag ska göra och jag har alla möjligheter att göra det, jag har självförtroende nog att känna att jag har förmågan, jag är redo och har till och med skaffat gymkort och fått träningsprogram av en personlig tränare, men när det väl kommer till kritan kan jag inte behålla motivationen tillräckligt för att åka till gymmet på egen hand eller ge mig ut i löparspåret. Jag vet vad jag ska göra, men jag gör det ändå inte. Varför?

Verktyget Risk Acceptance Ladder används för att bedöma varför människor fortsätter med beteenden som de vet är skadliga, eller varför de inte deltar i beteenden de vet är bra. Julie Dirksen, edtech-guru och författare till boken “Design for how people learn”, har omarbetat Risk Acceptance Ladder till tolv olika steg som åskådliggör var och varför människor kan köra fast i till exempel ett lärande eller ett förändringsarbete. Stegen är, fritt översatt till svenska, följande:

  1. De känner inte till beteendet.
  2. De känner till beteendet, men förstår inte varför det är viktigt.
  3. De förstår förklaringen av varför beteendet är viktigt, men tror inte på den.
  4. De accepterar att beteendet är viktigt, men bryr sig inte tillräckligt mycket för att göra något åt det.
  5. De tycker att beteendet är värt det, men inte en prioritet just nu.
  6. De tycker att beteendet är prioriterat, men vet inte hur de ska göra.
  7. De tycker att beteendet är prioriterat, men det är för svårt i den miljö (fysiska eller sociala) de befinner sig.
  8. De tycker att beteendet är prioriterat, men saknar självförtroende om sin egen förmåga att göra det.
  9. De är redo att försöka med beteendet, men har svårt att komma igång.
  10. De har börjat med beteendet, men har svårt att behålla motivationen.
  11. De har kommit igång med och fortsätter med beteendet, men inte tillräckligt konsekvent eller framgångsrikt.
  12. De har varit både konsekventa och framgångsrika med beteendet, men det avtar.

Om vi applicerar Julie Dirksens tolv steg på min träning skulle jag säga att jag befinner mig på steg 10. Med hjälp av detta ser jag att mitt problem är motivationen, och det styr vilka insatser jag kan göra för att komma igång med min träning. Hade jag befunnit mig på steg sex hade problemet istället varit att jag inte visste hur jag skulle träna, och då hade insatsen sett helt annorlunda ut.

Hur hänger då detta ihop med vårt arbete som normingenjörer? Dessa tolv steg är applicerbara i många andra sammanhang, inte minst i samband med kartläggning, kompetensutveckling och rådgivning kring jämställdhetsarbete och mångfald som ofta ingår i Add Genders uppdrag. För att veta vilken insats en organisation behöver för att komma vidare, behöver vi veta på vilket steg de anställda, ledningen eller organisationen som helhet befinner sig på. Kanske befinner sig olika personer inom organisationen på olika steg, och då blir utmaningen hur vi ska anpassa insatserna.

Testa själva och byt ut beteendet mot det som är relevant för er. Det kan vara miljöarbete, jämställdhetsarbete, inkludering, icke-diskriminerande rekrytering, eller något annat som ni vill implementera. På vilket steg befinner ni er i er organisation?

Vidare läsning:

Julie Dirksen – Usable learning

RAL – Risk Acceptance Ladder

 

Tags

förändringsarbetejämställdhetsarbetekartläggninglärandeMångfaldrådgivning

Share on

  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest
  • Google +
  • LinkedIn
  • Email
  • Bio
  • Latest Posts
Sara Ihlman

Sara Ihlman är läraren som levlade upp och blev normingenjör. Hon har pratat normer, jämställdhet och HBTQ-frågor med barn och ungdomar i över 17 år och kommer i fortsättningen sikta in sig på att lyfta dessa frågor i fler sammanhang än skolans värld samtidigt som hon utbildar sig till Learning Designer/e-learningspecialist.

  • Website
Latest Posts By Sara Ihlman
  • Att möta motstånd i förändringsarbete
  • “Men alla som genomgått grundskolan vet ju att det bara finns två kön!”
  • Internationella suicidpreventiva dagen
Previous articleEn mångfald, av vadå?
Next articleNormingenjörer 2017 – första träffen

You may also like

Ett eget rum på Södermalm

6 sätt att minska utanförskapet för de som bryter normer kring julfirande

Att växa upp i utanförskap

Senaste inläggen

  • Ett eget rum på Södermalm
  • För att få åka nedför måste du klättra uppför
  • 6 sätt att minska utanförskapet för de som bryter normer kring julfirande
  • Att växa upp i utanförskap
  • Reklamombudsmannen behöver din hjälp!

Kategorier

  • Add Gender (14)
  • Add Men to Change (3)
  • Engelska (3)
  • Förebilder (13)
  • Jämlikhet (5)
  • Jämställdhet (14)
  • Ledarskap (10)
  • Normer (42)
  • Stereotyper (4)

“Men alla som genomgått grundskolan vet ju att det bara finns två kön!”

Om kampanjen #SheforHe och hur vi reagerar instinktivt

Hur vi som lärare väljer att undervisa om komplexa företeelser i skolan påverkar vad eleverna senare uppfattar som fakta och naturvetenskapliga sanningar. Problemet är bara att naturvetenskap är ganska abstrakt och inte helt okomplicerad att förstå sig på. Det gör att vi gärna förenklar saker. Vi visar modeller som är lätta att förstå men kanske inte helt korrekta, och går inte in på djupet i sådant som vi tror är för komplicerat  för eleverna att förstå.

By Alejandro Porto (Own work) [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

By Alejandro Porto (Own work) [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

Ett typiskt exempel på detta är atomens uppbyggnad. De flesta känner igen den här bilden från skolan.

Den kallas för Bohrs atommodell och är ganska lätt att komma ihåg. Det är också rätt enkelt att lära sig att elektronerna rör sig i olika banor och att banorna kan innehålla olika många elektroner. Vi kanske kan dra oss till minnes att banorna heter k, l, m, och så vidare, och har vi tur minns vi hur många elektroner som får plats i varje elektronbana.

Problemet är bara att det inte riktigt är så det ser ut. Egentligen är bilden nedan en mer rättvisande bild.

By CK-12 Foundation (File:High School Chemistry.pdf, page 271) [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

By CK-12 Foundation (File:High School Chemistry.pdf, page 271) [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons

 

 

 

 

Inte riktigt lika tydligt, eller hur? Skulle vi rita upp detta på tavlan i klassrummet och börja prata om sannolikhet, kvanttal, orbitaler och vågfunktioner är risken stor att vi skulle tappa eleverna direkt, alltså väljer vi den enklare modellen.

Ganska många lärare talar också om för eleverna att modellen är en förenkling, men att den duger gott för att förklara saker på den grundläggande nivå vi befinner oss.

Vi kanske också talar om för eleverna att kunskapen utvecklats, och att vi en gång trodde att atomen var alltings minsta byggsten. Idag vet vi att det inte är så, vi vet också att det inte ens är så enkelt som en atomkärna med protoner och neutroner och ett gäng elektroner i banor utanför. Nu känner vi till fler elementarpartiklar: kvarkar, leptoner, gluoner, bosoner… Vi säger till eleverna att ju noggrannare forskarna tittar, desto mer hittar de.

Vad har då Bohrs atommodell med kön att göra ? Jo, på samma sätt som vi plockar fram Bohrs atommodell för att förklara atomens byggnad använder vi oss av förenklade modeller för att beskriva ärftlighet och kön. Vi ritar korsningsscheman över brun och blå ögonfärg, talar om dominanta och recessiva anlag, och utelämnar det faktum att ögonfärg ärvs på ett betydligt mer komplext sätt än så – vilket ibland leder till arga mail från föräldrar vars barn har kommit hem och trott att de är resultatet av otrohet.

Vi ritar korsningsscheman över kön, talar om att kön beror på kromosomerna och att det finns XX och XY där XX betyder kvinna och XY betyder man, men utelämnar att även detta är en förenkling. Det vi kallar för biologiskt kön är mer komplext än så, det finns nämligen andra kombinationer än XX och XY. En del har bara en könskromosom, medan andra till och med har fem.

Inte nog med det, det finns också andra faktorer som påverkar om en kropp utvecklar manliga eller kvinnliga könskaraktäristika, oavsett om vi har XX- eller XY-uppsättning. Specifika gener påverkar hur en kropp utvecklas i fosterlivet. En del som har XX-kromosomer utvecklas till män då en liten del av en Y-kromosom som innehåller SRY-genen har råkat fastna på en X-kromosom. På samma sätt kan del med XY-sammansättning utvecklas till kvinnor om de har dubbel uppsättning av genen WNT4.

På senare tid har forskarna också upptäckt att testikelceller kan omvandlas till äggstocksceller och tvärtom, ifall vissa gener avaktiveras. En annan relativt ny upptäckt på området är att inte alla celler i kroppen behöver ha samma kromosomuppsättning. En del av cellerna kan alltså ha XX-kromosomer medan andra har XY-kromosomer, i samma individ. Detta är förmodligen relativt ovanligt, däremot finns nya rön som visar att det är ganska vanligt att en könskromosom går förlorad i cellerna med stigande ålder. Y-kromosomen är särskilt utsatt, vilket innebär att äldre män saknar Y-kromosomer i fler av sina celler än yngre män.

Allt detta har vetenskapen känt till ett tag, men kunskapen har i viss mån stannat där. Forskarna har upptäckt att det vi i vardagligt tal kallar biologiskt kön uppstår på grund av att flera system samverkar på olika sätt i kroppen, och att det finns många fler variationer än vi trott. Det vi tidigare sett som två poler är snarare som ett brett spektrum. Åter igen: ju noggrannare forskarna tittar, desto mer hittar de.

Vi som undervisar i naturvetenskapliga ämnen behöver bli bättre på att tala om för eleverna att verkligheten är mer komplex än vi har möjlighet att förklara i skolan, och att det vi tror är fakta idag kan ses som förenklingar imorgon. Vi måste också se till att vara uppdaterade inte bara på den senaste forskningen vad gäller pedagogik utan även inom våra respektive ämnen. Vetenskapen rör sig snabbt framåt idag, framför allt inom genetiken. Det vi lärde oss när vi genomförde våra ämnesstudier är redan inaktuellt.

Och glöm inte: Om du tänker på dig själv som människa, vad mer än kön ser du då? Bakgrund, talanger, intressen, personlighet, empati, mod, erfarenheter, styrkor, rädslor… En människa är alltid större än sitt biologiska kön.

 

 

Vidare lästips och det som inspirerat detta inlägg:

Sex Redefined, tidskriften Nature

Genomic resource centre, WHO

Genusperspektiv på biologi, Nationella sekretariatet för genusforskning

What it’s like to be Intersex, Buzzfeed (välj “svenska” för textning)

Experts confirm gender identity is biological, ThinkProgress

Tack till Dr Jessica Abbott, Lunds universitet, för faktagranskning. Jessica Abbott kan ni se i expertpanelen i “Fråga Lund” på SVT.

Tags

biologiskt köndiskrimineringjuridiskt könkönkönsidentitettvåkönsnormenvärldsbild

Share on

  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest
  • Google +
  • LinkedIn
  • Email
  • Bio
  • Latest Posts
Sara Ihlman

Sara Ihlman är läraren som levlade upp och blev normingenjör. Hon har pratat normer, jämställdhet och HBTQ-frågor med barn och ungdomar i över 17 år och kommer i fortsättningen sikta in sig på att lyfta dessa frågor i fler sammanhang än skolans värld samtidigt som hon utbildar sig till Learning Designer/e-learningspecialist.

  • Website
Latest Posts By Sara Ihlman
  • Att möta motstånd i förändringsarbete
  • “Men alla som genomgått grundskolan vet ju att det bara finns två kön!”
  • Internationella suicidpreventiva dagen
Previous articleInternationella suicidpreventiva dagen
Next articleEn mångfald, av vadå?

You may also like

Ett eget rum på Södermalm

6 sätt att minska utanförskapet för de som bryter normer kring julfirande

Att växa upp i utanförskap

Internationella suicidpreventiva dagen

Den 10:e september var det internationella suicidpreventiva dagen. I samband med Pride hade jag förmånen att lyssna till ett samtal mellan Edward Summanen (RFSL), Vierge Hård (RFSL ungdom) och Lotta Ekdahl (Suicide Zero) på temat att förebygga självmord bland HBTQ-personer. Statistiskt sett så är självmordsfrekvensen högre bland HBTQ-personer än bland övriga befolkningen. En undersökning visar att en fjärdedel av unga HBTQ-personer har övervägt självmord och tittar vi särskilt på gruppen transpersoner har mer än var tredje person under senaste året övervägt att ta sitt liv. Under samtalet talade de om både varningstecken och tipsade om vad omgivningen kan göra, samt vikten av att slå hål på de myter som finns kring självmord.

Alla kan lära sig känna igen tecken på psykisk ohälsa. Om någon vi känner har genomgått en omvälvande livshändelse eller behöver vänta länge på en nödvändig medicinsk behandling är det viktigt att vara uppmärksam. Att någon inte längre är sig riktigt lik, drar sig tillbaka, eller svänger i humöret kan vara ett tecken på att någon inte mår bra. En av de mer uppenbara varningssignalerna är att personen talar om saker som låter oss förstå att den mår dåligt. Det kan handla om en känsla av meningslöshet eller tankar om döden. Någon som bestämt sig för att ta sitt liv kan söka upp personer som tidigare varit viktiga, börja ge bort saker, eller plötsligt verka gladare igen utan synbar orsak. Beteenden som gör att personen utsätter sig för risker kan också vara en signal att något är fel. Denna typ av riskbeteenden är ofta kopplade till exempelvis sex, droger och alkohol. Självskador kan paradoxalt nog vara ett sätt att hålla sig vid liv.

En av de viktigaste sakerna omgivningen kan göra är att tala om det. Ställ frågor, var rak och aktiv i din hjälp. Vänta inte och tänk att någon annan säkert har sett att personen mår dåligt. Säg inte “hör av dig om du behöver prata”, utan ring upp ändå. Lyssna utan att döma, och försök ta reda på så mycket som möjligt för att få klarhet i hur långt tankarna har gått. Hjälp personen att söka professionellt stöd, erbjud dig att följa med.

Att förebygga psykisk ohälsa och självmord kräver ett sammanhållet och strukturerat arbete på nationellt plan, men som medmänniskor kan vi göra mycket. Lyssna, fråga och finnas där. Bjuda på te. Ta någons hand och hålla den kvar. Hålla om någon.

Länkar där hjälp finns:

Suicide Zero (råd och stöd samt utbildning)

Mind.se (råd och stöd, driver självmordslinjen på telefon 90101 samt självmordschatten)

1177 (sjukvårdsupplysningens sidor till anhöriga)

SPES, Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd

 

Tags

hbtqSjälvmordSjälvskador

Share on

  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest
  • Google +
  • LinkedIn
  • Email
  • Bio
  • Latest Posts
Sara Ihlman

Sara Ihlman är läraren som levlade upp och blev normingenjör. Hon har pratat normer, jämställdhet och HBTQ-frågor med barn och ungdomar i över 17 år och kommer i fortsättningen sikta in sig på att lyfta dessa frågor i fler sammanhang än skolans värld samtidigt som hon utbildar sig till Learning Designer/e-learningspecialist.

  • Website
Latest Posts By Sara Ihlman
  • Att möta motstånd i förändringsarbete
  • “Men alla som genomgått grundskolan vet ju att det bara finns två kön!”
  • Internationella suicidpreventiva dagen
Previous articleTre saker jag lärt mig som certifierad normingenjör
Next article“Men alla som genomgått grundskolan vet ju att det bara finns två kön!”

You may also like

Ett eget rum på Södermalm

6 sätt att minska utanförskapet för de som bryter normer kring julfirande

Att växa upp i utanförskap

More Stories

Sluta raljera om mansdagen

Som många vet så är 8:e mars den internationella kvinnodagen. Redan 1910 lade Clara Zetkin fram idén om en internationell kvinnodag. Detta gjorde hon på…

Normingenjörerna. En del av AddGender.se
Back to top