Normingenjörerna.se - Reconstructing norms since 2008
  • Vad gör en normingenjör?
  • Om Add Gender

För att få åka nedför måste du klättra uppför

Foto Ingrid Walter

Jag vet inte hur ditt år började, men mitt 2019 startade jag full med energi i en pulkabacke tillsammans med min familj. När det sedan var dags för jobb kände jag att det också var en backe. Fast inte nedför utan uppför.

Det var en oväntad känsla eftersom hela 2018 hade varit en enda stor nedförsbacke. Det ven om öronen när vi började år 2018 med att flytta vårt Stockholmskontor från 22 kvm till 160 kvm kontor. Här öppnade vi vår normsalong med kurser och möten inom normförändring. Under året som gick växte vi dessutom från 17 certifierade normingenjörer till 30 stycken. Stationerade över hela Sverige från Malmö i syd till Luleå i norr. Flera av normingenjörerna valde att hoppa på Add Gender helhjärtat. Vilket ledde till att vi öppnade två kontor till under sommaren 2018. Ett i Malmö och ett i Göteborg. Med tre nyinflyttade kontor och ett nästan fördubblat nätverk ökade vi vår omsättning med mer än 100 procent. Energin var på topp och mjölksyran efter tio års bergsbestigning (sedan grundandet av företaget 2008) dämpades helt av nedförsåkets totala adrenalinkick.

Inte konstigt då egentligen, om jag tänker efter, att jag efter detta framgångsår upplevde en känsla av en ny uppförsbacke. Vi hade gjort vårt efterlängtade nedförsåk och njutit till och med vid de värsta vurporna. Efter att ha prickat av milstolpe efter milstolpe i vår lista över vad vi vill förverkliga, var vi dock längst nere i backen och åket var över. Under januari 2019 behövde vi därför snabbt acceptera faktum. Det finns ingen annan väg att vandra än uppför backen ännu en gång. Vi är sugna på en ny utmaning och nya kickar på vår gemensamma resa. Vi vill fortsätta att bygga broar mellan teoretisk kompetens om genus och makt och näringslivets och arbetslivets utmaningar. Vår utmaning blir nu att ta vara på alla erfarenheter och lärdomar. Vi behöver tänka helt nytt utifrån vår kompetens om normer, makt och organisationsutveckling.

Årets klättring 2019 kommer därför att bjuda på en uppdatering av våra tjänster. Där vill vi bättre synliggöra våra fantastiska normingenjörer. Målet är att bygga en plattform för normförändring som kan utgöra både verksamhetens och ledarens moraliska kompass. Detta i en tid då affärsmodellen blir själlös utan värderingar. Och då menar jag inte värdeord. Jag menar värderingar. Moderna värderingar för jämlikhet mellan människor och ett förtroende för varje människas unika potential och förmåga. Vare sig det är en kund, konsument, chef eller medarbetare.

Våren med Add Gender kommer präglas av kurstillfällen för fler blivande normingenjörer. Du kommer uppleva synliggörande av sammanhang som hjälper oss alla att bli mer normkompetenta. Såsom tidskriften Historiskan, föreningen för särskilt begåvade unga Brainpool, kafferosteriet Karma coffee och Ideon-initiativet för jämställd innovation och finansiering The Yes Way. Efter en välbehövlig sommarvila planerar vi att i höst digitalisera normingenjörsutbildningen så att den kan nå fler.

Samtidigt med arbetet ovan så släpper vi denna nya spännande plattform. Detta blir vår tjänsteinnovation som kommer att hjälpa företag att navigera i rätt riktning om de vill bidra till jämlikhet i linje med sin kärnverksamhet. Snart blir det åka av i pulkabacken, ännu en gång!

Jag hoppas att många vill hänga med oss på den här vandringen. När vi nu har tillgång till mer kraft kommer det vara lättare att ta sig upp till toppen den här gången. Nu vet vi vägen, vi är fler och framförallt upplever vi ett stort förtroende från våra kunder. Vi ser med stor förväntan fram emot denna uppförsklättring och vad det kan ge oss för erfarenheter och nya bekantskaper under 2019.

Pernilla Alexandersson

vd, grundare och normingenjör

Add Gender AB

Share on

  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest
  • Google +
  • LinkedIn
  • Email
  • Bio
  • Latest Posts
Pernilla Alexandersson

Pernilla är en normingenjör som spårar symptomen till källan. Som inte ger sig. Som alltid hittar lösningar! År 2008 grundade hon Add Gender AB, och har sedan dess arbetat som VD på bolaget. Har en svaghet för optimism.

  • Website
  • Twitter
  • Facebook
  • LinkedIn
Latest Posts By Pernilla Alexandersson
  • För att få åka nedför måste du klättra uppför
  • Reflektioner om jargong och sextrakasserier i arbetslivet
  • Den årliga dagen då vi hånar män?
Previous articleDen bögiga rösten – hur omedvetna fördomar påverkar rekryteringen
Next articleEtt eget rum på Södermalm

You may also like

Ett eget rum på Södermalm

Den bögiga rösten – hur omedvetna fördomar påverkar rekryteringen

Vad gör en normchef?

Senaste inläggen

  • Ett eget rum på Södermalm
  • För att få åka nedför måste du klättra uppför
  • 6 sätt att minska utanförskapet för de som bryter normer kring julfirande
  • Att växa upp i utanförskap
  • Reklamombudsmannen behöver din hjälp!

Kategorier

  • Add Gender (14)
  • Add Men to Change (3)
  • Engelska (3)
  • Förebilder (13)
  • Jämlikhet (5)
  • Jämställdhet (14)
  • Ledarskap (10)
  • Normer (42)
  • Stereotyper (4)

Reflektioner om jargong och sextrakasserier i arbetslivet

Reflektioner i kölvattnet av #metoo

Jag har haft mycket annat att tänka på denna höst, privat främst. Så även om #metoo-rörelsen står både mig och mitt företags verksamhet nära så har jag inte haft tid att på allvar reflektera över detta. Inte förrän jag blev tillfrågad om att vara med i en intervju i tidningen Arbetsliv. Jag och journalisten talade om vad vi behöver tänka på framförallt på arbetsplatser där jargongen kanske är rak och till och med stundtals rå. Jag menar att om jargongen (som förövrigt betyder internt sätt att prata som utomstående inte alltid hänger med på) ständigt rör sig i gränslandet för vad som är okej, med många skämt och gliringar, så är det förstås klurigt att veta var gränsen går för alla inblandade.

Men om den samtidigt är rak: ”det där var inte kul tycker jag!” – då blir det ju egentligen ett mindre problem än om du skulle arbeta på en arbetsplats där man håller sig längs en smal stig men där man inte heller rakt säger vad man tycker och tänker. Så jag tänker att i grunden handlar det om något så avgörande som att främja tydlighet, rakhet och snabbhet i återkoppling och kommunikation mellan medarbetare i alla led. Detta oavsett jargong.

För att det inte ska bli exkluderande behöver nya medarbetare snabbt inkluderas. På arbetsplatser med rak och stundtals rå jargong kan detta leda till en viss diskrepans i hur man snackar och för sig mot olika målgrupper och i olika sammanhang. Det är viktigt att förstå att de du möter utanför jobbsammanhanget eller för första gången kanske inte hänger med på den mer interna jargongen. En utomstående person träder in i rummet: nu blir man mer försiktig i sitt uttryck och stämmer av ”är det här okej, säg till annars” eller berättar ”så här brukar vi prata, vi uppskattar om du säger till om vi går över just din gräns”.

Att bete sig olika i olika sammanhang och med olika personer på jobbet kanske inte är fel men det kan ju vara svårt för utomstående eller nya medarbetare att förstå varför det finns en skillnad i jargongens uttryck. Är det här inte ärligt? Jo, det är bara ett sätt för oss att kunna vara oss själva här utan att kränka andra där. Dessutom, om gruppens medlemmar ändras, så ändras även jargongen. Det behövs därför en acceptans för att jargongen kan ändras i och med att dynamiken ändras, det är ju gruppen som skapar och upprätthåller ett visst snack. Har vi roligt tillsammans så har vi det, är det någon som inte har roligt (rentav känner sig utsatt) då behöver vi ändra på hur vi umgås.

Med detta sagt finns det förstås sådant som är olagligt och inte alls lämpligt att skämta om. Exkludering är en allvarlig arbetsmiljöfråga och det blir lätt så att vi glömmer bort att de handlar om kommunikation och relationer mellan människor. Samtidigt kan det vara just en viss jargong eller sätt att skämta med varandra på arbetsplatsen som gör att vi trivs. Så flippa på det vetja: ”vad tycker vi att det är roligt att skämta, prata och busa om på vår arbetsplats?” Sätt upp en förslagslåda där ni också kan skriva förslag på vad ni ska sluta med. ”Jag tycker vi ska sluta skämta om katter nu… jag är så jävla trött på de skämten. Hälsar Pernilla”

Att inte sluta prata om hur vi pratar är kärnan i detta. Att inte luta sig tillbaka och tro att relationer mellan människor är statiska. De är i ständig förändring.

Här kommer några lästips för dig som har en exkluderande jargong och en diskriminerande arbetsmiljö och vill lära dig mer om detta viktiga ämne:

1177:s information om sexuella trakasserier.

Ett riktigt bra inlägg från civilekonomerna med fokus på arbetsrätt och lite fler länktips

Diskrimineringsombudsmannens (DO) riktlinjer för arbetsgivarens ansvar. De har också en telefonrådgivningstjänst dit man kan ringa och fråga.

TCO har satt samman en bra skrift ”Bryt tystnaden” som både innehåller exempel och tips för fack, arbetsgivare och medarbetare.

 

Tags

inkluderingjämställdhetjargongsextrakasseriertrakasserier

Share on

  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest
  • Google +
  • LinkedIn
  • Email
  • Bio
  • Latest Posts
Pernilla Alexandersson

Pernilla är en normingenjör som spårar symptomen till källan. Som inte ger sig. Som alltid hittar lösningar! År 2008 grundade hon Add Gender AB, och har sedan dess arbetat som VD på bolaget. Har en svaghet för optimism.

  • Website
  • Twitter
  • Facebook
  • LinkedIn
Latest Posts By Pernilla Alexandersson
  • För att få åka nedför måste du klättra uppför
  • Reflektioner om jargong och sextrakasserier i arbetslivet
  • Den årliga dagen då vi hånar män?
Previous articleNormingenjörer 2017 – första träffen
Next articleSvårigheten i att ”tycka till” som expert

You may also like

Ett eget rum på Södermalm

6 sätt att minska utanförskapet för de som bryter normer kring julfirande

Att växa upp i utanförskap

Den årliga dagen då vi hånar män?

Välkommen den internationella mansdagen, den årliga dagen då vi hånar män i grupp. Hur blev det såhär?

Välkommen den internationella mansdagen, den årliga dagen då vi hånar män i grupp. Hur blev det såhär?

Den 19:e november har firats som mansdagen sedan år 2009, initiativet togs dock redan 1999. Idag består firandet av ett flertalet olika nätverk och händelser runt om i världen.

Här är några av de frågor som denna dag syftar till att belysa:

– Att lyfta fram positiva förebilder som är män.
– Att fira mäns positiva bidrag till samhället.
– Att fokusera på mäns hälsa och välbefinnande.
– Att visa på diskriminering av män inom olika områden.
– Att förbättra och lyfta fram jämställdheten mellan män och kvinnor.
– Att skapa en tryggare, bättre värld där alla människor kan vara trygga och ha möjlighet att nå sin fulla potential.

På Add Gender, där jag är vd och normingenjör, har vi belyst internationella mansdagen sedan många år tillbaka. I början var det i stort sett inte många andra i Sverige som brydde sig. Idag ser jag till min förvåning att det blivit en dag då vi gemensamt hånar män i grupp. Och lyfter fram män som förövare och kvinnor som offer. När vi egentligen vill ha ett samtal om att både män och kvinnor är både offer och förövare i ett ojämlikt samhälle.

Sociala medier exploderar av initiativ där vi belyser att män inte demonstrerar idag – såsom många kvinnor (och en del män) gör på internationella kvinnodagen. Att män inte har riktiga problem, vi belyser på sin höjd män som förövare eller som bärare av ondska. Hela veckan inför dagen har präglats av Unionens initiativ ”Mansplainingakuten”, som är kanske den mest polariserande jämställdhetskampanjen jag sett på länge. Detta inom ett tema – makt och män, individ och struktur – där vi faktiskt hade kunnat prata om så mycket annat – och på så många andra sätt. Som exempelvis om varför man inte pratar om pojksoldater istället för barnsoldater. Där vi hade kunnat lyfta att män dör tidigare än kvinnor i mer ojämställda länder. Där vi hade kunnat synliggöra att det finns pojkar som försöker ta sitt liv när de inte får leka med My Little Ponys utan att bli mobbade. Vi vet på så många plan att jämställdhet är bra för alla människor och att vi alla är offer för ojämställdhet. Vi vet ju det.

Vi hade kunnat göra så mycket av den här dagen. Internationella mansdagen borde vara en dag då män (och kvinnor) får diskutera problem med ett ojämställt samhälle och tillsammans identifiera lösningarna.

 

Tags

inkluderingjämställdhetkönMännormer

Share on

  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest
  • Google +
  • LinkedIn
  • Email
  • Bio
  • Latest Posts
Pernilla Alexandersson

Pernilla är en normingenjör som spårar symptomen till källan. Som inte ger sig. Som alltid hittar lösningar! År 2008 grundade hon Add Gender AB, och har sedan dess arbetat som VD på bolaget. Har en svaghet för optimism.

  • Website
  • Twitter
  • Facebook
  • LinkedIn
Latest Posts By Pernilla Alexandersson
  • För att få åka nedför måste du klättra uppför
  • Reflektioner om jargong och sextrakasserier i arbetslivet
  • Den årliga dagen då vi hånar män?
Previous articleNormplattformen för landsbygdens kvinnor
Next articleVad gör en normchef?

You may also like

Ett eget rum på Södermalm

6 sätt att minska utanförskapet för de som bryter normer kring julfirande

Att växa upp i utanförskap

Företagare och förälder

Företagare & förälder erfarenhetsseminarium den 18:e oktober 2016 i Stockholm

När jag blev tillfrågad av Angeli Sjöström Hederberg att vara med i hennes bokbebis ”Företagare & förälder” så tackade jag ja omedelbart. Det är något väldigt unikt med att parera detta med både företagsbebis och människobarn. Angeli frågar sig själv och många spännande personer i boken ”hur gör vi det möjligt att driva lönsamma bolag och vara närvarande föräldrar samtidigt?” Typiskt oss entreprenörer att inte svara ”det är omöjligt” utan istället fråga oss hur vi gör det till verklighet.

På boksläppet hade jag med mig min lilla bebis som då bara börjat gå sedan några månader. Så han sprang runt medan jag levererade en omvärldsspaning inför publik om hur företagare, företagande och föräldraskap kommer utvecklas. Det gick bra, vårt första framträdande tillsammans då han var så stor att han inte accepterade att ligga i vagnen hela tiden.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll var där och invigde boken, så häftigt! Hon nämnde också specifikt min intervju som intressant för henne när hon läst boken så jag kände mig ju manad att ta i hand efteråt. Jag höll min ett och några månaders yrväder i famnen och han märkte nog att jag blev lite nervös när jag skulle prata med Annika – för in med tummen i munnen och andra handen rakt ner i min BH. Jag såg hur Annika försökte titta bort lite och jag försökte få min lilla att inte genera socialförsäkringsministern alltför mycket. Jag bestämde mig för att avsluta samtalet ganska snart, det var nog smart.

Då jag gav henne mitt visitkort ur min visitkortshållare så fick lillkillen ett totalt skrikspel och sparkade sig ur min famn. Vi sa snabbt tack och hej, socialförsäkringsministern och jag. Det visade sig ganska snabbt att min älskling satt nöjd i en hög med mina visitkort utspridda på golvet. Anledningen att han hade blivit så sur var att jag gett mitt visitkort till ministern och INTE till honom. Inte lätt att vara företagare och förälder alltid…

Nu ska några av oss som varit med i boken samlas igen, i ett erfarenhetsseminarium den 18:e oktober 2016 i Stockholm. Och vi träffar gärna andra och utbyter erfarenhet om hur man bäst kombinerar företagare och föräldraskap. Du som anmäler dig får också boken med dig hem, förutom bra samtal tillsammans med andra företagande föräldrar. Så passa på!

Att driva företag och familj Talare företagare och förälder

Tags

affärsutvecklingföräldraskapföretagandejämställdhet

Share on

  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest
  • Google +
  • LinkedIn
  • Email
  • Bio
  • Latest Posts
Pernilla Alexandersson

Pernilla är en normingenjör som spårar symptomen till källan. Som inte ger sig. Som alltid hittar lösningar! År 2008 grundade hon Add Gender AB, och har sedan dess arbetat som VD på bolaget. Har en svaghet för optimism.

  • Website
  • Twitter
  • Facebook
  • LinkedIn
Latest Posts By Pernilla Alexandersson
  • För att få åka nedför måste du klättra uppför
  • Reflektioner om jargong och sextrakasserier i arbetslivet
  • Den årliga dagen då vi hånar män?
Previous article#SheforHe missförstås i ren chock
Next articleUtmaningen har aldrig legat i själva arbetet

You may also like

Den bögiga rösten – hur omedvetna fördomar påverkar rekryteringen

Vad gör en normchef?

Varför ska du komma ut?

#SheforHe missförstås i ren chock

Om kampanjen #SheforHe och hur vi reagerar instinktivt

De senaste dagarna har Kvinnolobbyns kampanj #SheforHe rullats ut i Sveriges avlånga land. Feministiska ambassadörer som skriver under på att ägna sin tid och sitt engagemang för att ta tag i mansfrågor såsom socialt utanförskap, ohälsa och ojämställt föräldraskap till följd av genusordningen såsom den ser ut idag. Så här låter det i debattartikeln i Aftonbladet häromdagen:

”Att män lider av att växa upp i ett patriarkalt och ojämställt samhälle är väl belagt. Män lever kortare och mer ohälsosamma liv. De presterar sämre i skolan, är mer utsatta för kriminalitet, begår fler brott och fostras in i en macho- och våldskultur.

Män lever också i högre utsträckning i socialt utanförskap. Av alla hemlösa är ungefär tre av fyra män och alkoholism är ett större problem bland män än kvinnor. Enligt Folkhälsoinstitutet har 16 procent av männen riskabla alkoholvanor.”

En mening handlar också om pornografi och spel som tillflykt när de nära relationerna prioriteras bort till följd av förväntningarna på hur pojkar och män ska vara: “Många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi och lever isolerade, utan nära relationer.” Debattartikeln har mött motstånd både från feministiska led och från exempelvis speldebattörer.

Det finns både bra och dåliga saker med alla organisationer och det är på sin plats att det blir diskussioner. Det är så vi utvecklas. Jag är inte alltid överens med Kvinnolobbyn men personligen tycker jag att det här är ett bra initiativ. Att vi alla börjar prata om och ta ansvar för allas våra pojkar och män är fullständigt nödvändigt och inte en dag för tidigt. På Add Gender har vi bland annat arbetat med fotoutställningen ”Stötta manligt företagande” sedan 2011 och nu i år ledarskapsprogrammet Add Men to Change.

Vi behöver se detta som vad det är, en utveckling, en resa vi gör tillsammans som inget annat land har gjort tidigare. Så därför måste vi också möta motstånd med öppna armar och verkligen våga lyssna på varandra. Discordia har sammanställt kritiken kring spelkontexten bra och kommer med riktigt nyanserade inspel.

Jag tycker att kritiken mot meningen “Många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi och lever isolerade, utan nära relationer” är befogad. Vi har inte råd att förlora de män som läser den meningen och totalt stänger av all form av lyhördhet inför budskapet i stort. Vi som arbetar för jämställdhet måste vara mer finkänsliga och undvika att stereotypisera och generalisera i sammanhang där det inte är nödvändigt. Om något behöver förtydligas så ska vi göra det. Denna mening behöver förtydligas. Även om man självklart kan diskutera känslighetsgraden och viljan att missförstå/förstå meningen. Jag kan välja att förstå polisens senaste ”tafsa inte-armband” som att ”de menade inte så, självklart vill polisen alla ungdomars bästa” eller så kan jag förstå det som ”menar ni att alla kvinnor utan armband får skylla sig själva?”. Ett förtydligande kan med andra ord vara på sin plats. Det kan vara så att vissa röster i vårt samhälle fortfarande menar att spel i sig är farligt, och att pornografi i sig är skadligt. De kan läsa en sådan mening på ett bekräftande sätt om den inte är tydlig, oavsett avsändarens goda intentioner. Det är viktigt att också lyssna, att grupper får tala om sig själva och inte bara bli talade om.

Thomas Arnroth på KIT har gjort ett grundligt reportage där han gått till botten med spel, spelberoende och både fakta och myter kring detta. Han skriver i den inledande artikeln om just det som gör att uttalandet om spel och mäns utsatthet till ett riskområde behöver formuleras lite tydligare, nämligen därför att ”… omvärlden redan från början verkar ha bestämt sig för att spel innehåller något slags farlig, okontrollerbar kraft. Som knark.”

“Många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi och lever isolerade, utan nära relationer.” hade kunnat vara: ”Vi ser hur män lider av ett medielandskap där pornografi, våld och spelberoende kan bli förödande”. Eller om du har eget förslag, kommentera gärna här nedan.

Avslutningsvis så tror jag att kritiken mot en sådan här kampanj främst handlar om att den missförstås i ren chock. Vi är inte vana vid att kvinnor går ihop och pratar om män som offer och som en grupp som utsätts för saker bortom deras kontroll. Vi är inte vana vid att kvinnor ska komma som prinsessor på vita springare och rädda prinsarna från diverse monster som de själva inte klarar av att hantera. Sverige är i chock. På ett sätt som vi inte direkt blev av FN:s hyllade kampanj #HeforShe.

 

Tags

kampanjerkommunikationMänSheForhe

Share on

  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest
  • Google +
  • LinkedIn
  • Email
  • Bio
  • Latest Posts
Pernilla Alexandersson

Pernilla är en normingenjör som spårar symptomen till källan. Som inte ger sig. Som alltid hittar lösningar! År 2008 grundade hon Add Gender AB, och har sedan dess arbetat som VD på bolaget. Har en svaghet för optimism.

  • Website
  • Twitter
  • Facebook
  • LinkedIn
Latest Posts By Pernilla Alexandersson
  • För att få åka nedför måste du klättra uppför
  • Reflektioner om jargong och sextrakasserier i arbetslivet
  • Den årliga dagen då vi hånar män?
Previous articleAlmedalen
Next articleFöretagare och förälder

You may also like

Den bögiga rösten – hur omedvetna fördomar påverkar rekryteringen

Varför ska du komma ut?

Utmaningen har aldrig legat i själva arbetet

Gender Equality In The C-Suite & Boardroom

Gender Equality In The C-Suite & Boardroom

Add Gender is proud to be partnering with Skytop Strategies on their upcoming program entitled ​Gender Equality in the C-Suite and Boardroom: Navigating Institutional Investor Demand & Business Capability taking place at Nasdaq in Stockholm Sweden on May 10th.

Read more at their webpage. 

The threat of mandated action by the Swedish government has brought diversification under the microscope, stimulating internal discussions on how to refresh boards and develop more women into C-suite level positions. As a result, asset owners — pension funds and investment managers — have actively engaged with public companies on how to best recruit and develop women into leadership roles. A core benefit of this sudden call to action is the emergence of company initiatives, innovations and practices that are able to be shared because of the progress they are causing.

See you there.

 

SkytopOfficialLogoTransparent-3

Tags

C-suiteGender EqualityKonferenser

Share on

  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest
  • Google +
  • LinkedIn
  • Email
  • Bio
  • Latest Posts
Pernilla Alexandersson

Pernilla är en normingenjör som spårar symptomen till källan. Som inte ger sig. Som alltid hittar lösningar! År 2008 grundade hon Add Gender AB, och har sedan dess arbetat som VD på bolaget. Har en svaghet för optimism.

  • Website
  • Twitter
  • Facebook
  • LinkedIn
Latest Posts By Pernilla Alexandersson
  • För att få åka nedför måste du klättra uppför
  • Reflektioner om jargong och sextrakasserier i arbetslivet
  • Den årliga dagen då vi hånar män?
Previous articleEqual Pay Day
Next articleShow me the numbers

You may also like

Ett eget rum på Södermalm

6 sätt att minska utanförskapet för de som bryter normer kring julfirande

Att växa upp i utanförskap

Var det så här du tänkte dig, Ellen Key?

Porträtt av Ellen Key från Hallwylska utställningen och Add Genders vd Pernilla Alexandersson i förgrunden.

”Detta var inte vad Ellen Key, Ellen Key, tänkte sig” så sjunger artisten Miss Universum om några av Sveriges absolut största moderna samhällsförändringar: förskola, föräldraledighet och kvinnans inträde på arbetsmarknaden.  Vi har lyckats med det som många andra länder bara kan drömma om: att skapa ett arbetsliv och en arbetsmarknad där också föräldrar får plats. Nu går många företag och länder i våra fotspår och försöker möjliggöra för arbetande vuxna att kombinera föräldraskap med sitt arbetsliv.

Svenska New York-byråer kraftsamlar för föräldraledighet, går det att läsa nyligen i Di Digital. Initiativet artikeln åsyftar på ett initiativ från USA, Pledge Parental Leave, som får mig att bli alldeles varm i hjärtat. De har fyra krav på sin lista som de vill att arbetsgivarna ska skriva under på: 1. tre månaders betald föräldraledighet, 2. lika lång hälsoförsäkring, 3. sex månaders jobbgaranti och att 4. öppet visa sin policy utåt.

Å ena sidan kan jag känna att Miss Universum har så rätt i sin sång, när man går där med vagnen till förskolan och försöker få logistiken att funka… Var det verkligen så här Ellen Key, en av vår tids största tänkare för jämställdhet, livskvalité och familjeliv, tänkte sig?  Å andra sidan var det kanske just precis såhär hon tänkte sig, att vår föräldraförsäkring här i Sverige sakta men säkert ska sprider sig över världen… Som att hon planterat ett frö i oss alla som nu gror hos svenska företag som Spotify, Veryday, Ustwo och Doberman. Mitt i allt vardagspusslande blir jag trots allt så oändligt tacksam, tack Ellen Key för att du tänkte oss åt rätt håll.

Psst… Får du tid över i Stockholm så titta in på Hallwylska museets utställning om Ellen Keys fantastiska tankevärld som pågår just nu ”Skönhet för alla i nytt ljus”.

 

 

 

Tags

branscherföräldraskapföretagjämställdhetledarskapprivilegier

Share on

  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest
  • Google +
  • LinkedIn
  • Email
  • Bio
  • Latest Posts
Pernilla Alexandersson

Pernilla är en normingenjör som spårar symptomen till källan. Som inte ger sig. Som alltid hittar lösningar! År 2008 grundade hon Add Gender AB, och har sedan dess arbetat som VD på bolaget. Har en svaghet för optimism.

  • Website
  • Twitter
  • Facebook
  • LinkedIn
Latest Posts By Pernilla Alexandersson
  • För att få åka nedför måste du klättra uppför
  • Reflektioner om jargong och sextrakasserier i arbetslivet
  • Den årliga dagen då vi hånar män?
Previous articleKlart e-sportläger kan vara normkritiska!
Next articleGender Equality In The C-Suite & Boardroom

You may also like

Varför ska du komma ut?

Utmaningen har aldrig legat i själva arbetet

Företagare och förälder

Så skapas ett jämställt ledarskap

Om kampanjen #SheforHe och hur vi reagerar instinktivt

Vi normingenjörer på Add Gender arbetar under 2016 intensivt med att utveckla mäns ledarskap inom näringlivet, med fokus på jämställdhet och lönsamhet. Ett sätt är att vi lanserar ett unikt ledarskapsprogram exklusivt för män som vill arbeta med ett jämställt förhållningssätt i sitt ledarskap: Add Men to Change. För att säkerställa att deltagarna verkligen arbetar med sin personliga utveckling konsekvent under programmet har vi tagit upp ett samarbete med Act to Perform.

Cecilia Jonsson

Cecilia Jonsson på Act to Perform berättar mer om samarbetet i detta blogginlägg.

Personlig utveckling ett viktigt spår i Add Men to Change

För att utvecklas som individ och som ledare behöver vi göra medvetna val för att uppnå något annorlunda. Vid varje tillfälle i ledarprogrammet kommer jag att utmana de som deltar att göra annorlunda imorgon än igår. Vad finns det för saker som du ska fokusera på i ditt ledarskap utifrån tillfällets innehåll? Min uppgift är att ge verktyg och metoder som skapar en genomgående struktur för att utvecklingen ska hålla i sig. Grunden för detta är att bygga ett öppet och reflekterande klimat som bidrar till att allas tankar och idéer får utrymme. Vi kan och ska lära av varandra!

Vad tror du att deltagarna kommer att ta med sig?

Min förhoppning är att deltagarna själva kan se sina egna framsteg och sin egen utveckling under programmets gång. Att deltagarna får med sig alla dialoger och diskussioner som en del i sin egen utveckling och att de får utmana sig själva, och kanske varandra, i ett mer inkluderande och jämställt ledarskap. I ett större perspektiv ser jag fram emot ett växande nätverk av män som vill, väljer och vågar ta ett inkluderande ledarskap på allvar och är förebilder för andra.

Varför är det viktigt att både män och kvinnor är delaktiga i jämställdhetsarbetet?

Det är viktigt för att snabba upp en förändring och ett ökat affärsmässigt utfall som bara kan ske om BÅDE män och kvinnor arbetar för en större jämställdhet och mångfald!

Hur kommer det sig att ni samarbetar med Add Gender och gör en satsning på ett ledarskapsprogram exklusivt för män?

Act to Perform vill vara med att skapa insikter och utsikter så att ALLA som berörs av jämställdhet är med, pratar, känner sig delaktiga och påverkar! Män såväl som kvinnor behöver prata om detta i samma forum, men också på olika arenor för att åstadkomma förändring. Det finns idag många tillfällen och platser för kvinnor som vill förändra, men arenorna för männen är färre. Därför vill Act to Perform vara med och skapa en plats exklusivt för män, eftersom vi dagligen arbetar med att ge människor inspiration och träningsmöjligheter i det framgångsrika ledarskapet.

 

EQ_Acttoperform_logo1.rgb.300

Act to Perform – Cecilia Jonsson

Cecilia Jonsson på Act to Perform är socionom kombinerat med psykologi och ekonomi, certifierad tränare och coach inom emotionell intelligens EQ-i, inspiratör och seniorkonsult. Hon har stor erfarenhet av att arbeta i näringslivet med utveckling, jämställdhet, mångfald och förändring. De senaste åren som seniorkonsult främst med värdegrund och ledarutveckling i stora och små företag samt organisationer både nationellt och internationellt. Cecilia tror på alla människors möjlighet att utvecklas genom att välja att vilja och våga! Det finns så mycket kunskap som vi inte använder och vill att alla människors potential ska komma till sin rätt. Cecilia Jonsson har också sedan många år varit en viktig medlem i Add Genders Add Visory Board.

 

AddMen_tagline

 

Add Men to Change – mer information

Låter detta intressant för dig – läs mer och anmäl dig till ledarskapsprogrammet Add Men to Change på www.addmentochange.se.

Programmet går av stapeln under 2016 med första träffen i mars i Malmö respektive Stockholm.

 

Tags

affärsutvecklingjämställdhetledarskapMännomer

Share on

  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest
  • Google +
  • LinkedIn
  • Email
  • Bio
  • Latest Posts
Pernilla Alexandersson

Pernilla är en normingenjör som spårar symptomen till källan. Som inte ger sig. Som alltid hittar lösningar! År 2008 grundade hon Add Gender AB, och har sedan dess arbetat som VD på bolaget. Har en svaghet för optimism.

  • Website
  • Twitter
  • Facebook
  • LinkedIn
Latest Posts By Pernilla Alexandersson
  • För att få åka nedför måste du klättra uppför
  • Reflektioner om jargong och sextrakasserier i arbetslivet
  • Den årliga dagen då vi hånar män?
Previous articleTonpoliser och konsten att våga lyssna
Next articleIf that does not suit you, then get out!

You may also like

Den bögiga rösten – hur omedvetna fördomar påverkar rekryteringen

Vad gör en normchef?

Varför ska du komma ut?

Tonpoliser och konsten att våga lyssna

-Jag förstår att jag väcker starka känslor, för jag är väldigt svår att skrämma, sa Maxida Märak vid prisutdelningen av "Årest ögonöppnare" på Klara-K 2015.

I dessa tider då jag i mitt liv som storstadsbo dagligen möter flertalet människor som lever utan ordentligt tak över huvudet och som kämpar för sin middag, då är det svårt att blunda för sina privilegier. Dessa som för bara en stund sen kändes som en självklarhet: tak över huvudet, mat på bordet och en säng att sova i.

Jag har möjligheten att kunna köpa mat till min ett och halvt år gamla son, till och med en sådan lyx som ekologiska mandariner. Han älskar dem och skulle, precis som sin mamma, kunna äta hur många som helst. När han inte får äta fler, för att någon slags instinkt säger mig att det kanske inte är bra för magen att äta sig mätt på mandariner, blir han frustrerad.

Jag tänker hela tiden på att låta honom förstå att det är okej och till och med bra att känna känslor. Både glädje, frustration, ilska, lycka. Jag bekräftar honom. Det tycker jag verkligen att man får öva på som förälder, att gå ifrån det där med att säga ”lugna dig” till att säga ”känner du dig ledsen nu, hur känns det i magen?” Att först trösta och sedan förklara. Att också visa sina egna känslor, att mammor också kan få ont eller bli ledsna. För även om hans ilska just i detta fall handlar om mandariner så är den ilskan lika verklig som den ilska han kommer att känna den dagen han ställs inför mycket större och hemskare orättvisor i livet… Man får öva i det lilla och vara tacksam för att vi bara är i övningsläge än så länge. Det är inte alla förunnat.

Det viktiga i detta är att inte se just ”känslor” som något som finns i ett barn och som sakta men säkert ska fostras bort till en mer vuxen stil, där ”förnuft” ska ersätta det mer barnsliga känslomässiga såsom ilska och frustration.

Mitt i allt detta vardagliga springer jag på ett nytt ord. ”Tone policing” – på svenska fritt översatt ”tonpoliser”. Eller kanske ”tonmyndighetsutövande” är mer korrekt? Att vara tonpolis är att inte låta de som äger en känsla och erfarenheter av förtryck eller orättvisa få tolkningsföreträde. Samtidigt som de inte tillåts ha en ton som för tonpolisen känns ”obekväm”.

Tonpolisen fokuserar alltså på känslan mellan raderna, inte vad som faktiskt sägs i budskapet. Exempelvis: ”Ja, det verkar orättvist men jag gillar inte din ton”. Eller: ”Jag tänker inte diskutera detta med dig förrän du sänker rösten och beter dig som en vuxen”.

Jag var en arg feminist, och ibland är jag fortfarande riktigt arg. Men jag har blivit mindre arg, mycket för att jag på senare tid har skaffat mig en plattform för förändring, i form av mitt företag Add Gender, böcker jag har skrivit, bloggar jag skriver på, med mera. Mina plattformar har jag nått mycket tack vare privilegier jag fötts med, även om det inte på något sätt har varit friktionsfritt. Dessutom ska väl inte stickas under stol med att jag kämpat. Oavsett: idag kan jag påverka!

Men jag vet hur det är att vara arg och att om och om igen mötas av dessa tonpoliser. Att leva i detta utan plattform, varje dag och året om. Med en utgångspunkt som är utsatt och hopplös. Klart man inte ska tänka på sin ton när ingen lyssnar eller gör något! Och även i mitt mindre arga jags liv möter jag tonpoliser ändå. Även om de sätter en på plats mer subtilt. Det där med att man upplevs som känslosam tror jag alltid kommer finnas där när man möter en person som har stort handlingsutrymme utan att se det själv. Inte sällan påtalar jag orättvisor i för mig en väldigt resonlig ton och ändå får jag tillbaka att jag ska vara mindre ”flummig” eller mindre ”känslosam” när min upplevelse är att jag ansträngt mig mycket för att vara konkret.

Därför är det här med att benämna ”tonpoliser” något bra, det säger att det är upplevelsen att bli hotad som gör att personen kritiserar ens ton. Inte nödvändigtvis din faktiska ton. Så jag tänker att man kan se det som ett kvitto på att man är på rätt väg in genom den personens privilegiepansar.

Ibland får jag höra att jag anpassar min retorik för mycket, att jag förenklar ”intersektionella maktanalyser” när jag försöker förklara det för någon som inte vet vad det betyder. Men jag tror att det jag gör är att möta motståndet med öppna armar. Att jag först säger vad jag tycker, identifierar vem som reagerar på detta i rollen som tonpolis och sedan börjar jag arbetet med att få den tonpolisen att förstå. Anledningen till att jag ”anpassar mig” är för att jag har privilegiet att ha plattformen, orken, kunskapen, förståelsen och möjligheten att fortsätta med en annan ton. Så att jag kan ge plats åt de som inte har samma möjligheter att faktiskt vara arga, höja sina röster och berätta om sina upplevelser utan ”förnuft-känsla-filtret”.

Jag tycker att ett gott exempel på förmågan att lyssna och lämna plats är Camilla Wagner, som tidigare arbetat på Veckans Affärer och nu driver företaget Management by Kerstin och nu senast ordnade konferensen Klara K om jämställdhet i näringslivet. De delade ut ett pris till Maxida Märak som ”Årets ögonöppnare”. Mitt i denna konferens så fick Maxida Märak jojka ut sin frustration på scenen till ett hav av företagsledare och höga chefer. Sin frustration bestående av ilska som inte bara springer ur sina personliga erfarenheter utan ur flera generationer av marginalisering och förtryck av samerna som folk. Det var stort att sitta där i publiken och känna att jag är en del av detta utövande och bara ta emot det och acceptera. Att inte börja förklara, att inte stänga av eller blunda, utan att bara lyssna och ta emot.

Jag har träffat Maxidas mamma, Nik, då hon var med och tävlade i Add Genders tävling ”Hur smakar jämställdhet” för ett par år sedan. Jag tänker på hur många gånger hon måste ha ställts inför sin dotters ilska över små och stora orättvisor både i vardagliga situationer och i livet i stort. Jag föreställer mig hur hon om och om igen måste ha tillåtit sitt barn att uttrycka sina känslor och inte ställt detta som en motsats till förnuft. Att hon idag antagligen är väldigt stolt över sin dotters förmåga att uttrycka sig. Jag kan bara hoppas att jag tänker och gör rätt i situationerna med min son och hans känslor i stort och smått. Förhoppningsvis lär han sig både att uttrycka sig och att lyssna på andra… Framtiden får utvisa detta.

Slutligen, det är så viktigt att vi står emot tonpoliserna och att det inte bara är de som redan kämpar som gör det. Utan att vi som har fler vägar att gå också vägrar att vara just tonpoliser, som Camilla Wagner med sina kollegor gjorde på Klara K. Våga lyssna!

Läs mer om tonpoliser och hur det kan se ut i denna artikel.

Share on

  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest
  • Google +
  • LinkedIn
  • Email
  • Bio
  • Latest Posts
Pernilla Alexandersson

Pernilla är en normingenjör som spårar symptomen till källan. Som inte ger sig. Som alltid hittar lösningar! År 2008 grundade hon Add Gender AB, och har sedan dess arbetat som VD på bolaget. Har en svaghet för optimism.

  • Website
  • Twitter
  • Facebook
  • LinkedIn
Latest Posts By Pernilla Alexandersson
  • För att få åka nedför måste du klättra uppför
  • Reflektioner om jargong och sextrakasserier i arbetslivet
  • Den årliga dagen då vi hånar män?
Previous articleSluta raljera om mansdagen
Next articleSå skapas ett jämställt ledarskap

You may also like

Den bögiga rösten – hur omedvetna fördomar påverkar rekryteringen

Varför ska du komma ut?

Utmaningen har aldrig legat i själva arbetet

Sluta raljera om mansdagen

Om kampanjen #SheforHe och hur vi reagerar instinktivt

Som många vet så är 8:e mars den internationella kvinnodagen. Redan 1910 lade Clara Zetkin fram idén om en internationell kvinnodag. Detta gjorde hon på den internationella socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn. Det som verkligen har gett den Internationella kvinnodagen dess legitimitet över hela världen och över politiska gränser är FN:s erkännande. År 1977 antog FN:s generalförsamling en resolution som rekommenderade ett allmänt firande av en internationell kvinnodag och 1980 slog de fast just den 8:e mars. I Sverige idag innebär det ofta att företag och organisationer lyfter frågor om kvinnors situation och rättigheter på antingen arbetsplatsen som sådan eller ute i världen. En del ger pengar till organisationer som kämpar för kvinnors rättigheter och en del ordnar eller deltar på demonstrationer.

Internationella mansdagen den 19:e november
Hur kommer det sig då att vi idag firar internationella mansdagen? Dagen har funnits på olika datum redan sedan 1992 och idén om att skapa en sådan dag finns det spår av ända tillbaka till 60-talet. På Trinidad och Tobago bildades en mer organiserad IMD-grupp av en man vid namn Jerome Teelucksingh i början av 2000-talet. Denna grupp formulerade 2009 de officiella ståndpunkterna för hur dagen skulle uppmärksammas och att det blev just den 19:e november berodde på att Jeromes pappa fyllde år då.

Målen med internationella mansdagen är enligt IMD-gruppen:
– Att lyfta fram positiva förebilder som är män
– Att fira mäns positiva bidrag till samhället
– Att fokusera på mäns hälsa och välbefinnande
– Att visa på diskriminering av män inom olika områden
– Att förbättra och lyfta fram jämställdheten mellan män och kvinnor
– Att skapa en tryggare, bättre värld där alla människor kan vara trygga och ha möjlighet att nå sin fulla potential.

I Sverige och många andra länder skapar dagens existens debatt. Och det är bra, för det är ju vad dagen ska finnas till för. Det som är tråkigt är att vi främst verkar fastna i att diskutera om dagen ska finnas eller inte och det pågår en del förlöjliganden. Min kollega på Add Gender, Jenny Claesson, är idag med i DN som har konkretiserat fem olika påståenden om internationella mansdagen. Jag rekommenderar att läsa den artikeln för den som vill hänga med.

”Nej, för alla andra dagar är dina”
Jag försöker hela tiden tänka såhär: kan jag förklara och stå för något inför min son så är jag på rätt väg. Om jag säger till honom nu den 8:e mars att det är en speciell dag för att uppmärksamma kvinnors situation runtom i världen och sen frågar han: ”finns det ingen dag för mig som pojke?” Då kan jag antingen svara: ”nej, för alla andra dagar är dina” eller så kan jag svara ”jo, det finns det, den 19:e november, då kan vi exempelvis prata om varför den där läkaren sa att det var bra att du slutade gråta så snart efter sprutan du fick… samtidigt som mamma tjatar om att det är bra och skönt att gråta när det gör ont.” Då ser jag framför mig att han kommer nicka och ett nytt sätt att diskutera jämställdhet kommer att ta vid.

I vår ojämställda värld måste vi se alla kön som både en del av problemet och en del av lösningen. Polariseringen i debatten låser oss istället för att frigöra vår förmåga. Vi måste gemensamt addera män till förändring.

På tal om det, du missar väl inte att vi på Add Gender förverkligar Sveriges första ledarskapsprogram inom jämställdhet 2016, exklusivt för män? Läs mer om det på www.addmentochange.se.

Tags

jämställdhetkillarkönMänmansdagen

Share on

  • Facebook
  • Twitter
  • Pinterest
  • Google +
  • LinkedIn
  • Email
  • Bio
  • Latest Posts
Pernilla Alexandersson

Pernilla är en normingenjör som spårar symptomen till källan. Som inte ger sig. Som alltid hittar lösningar! År 2008 grundade hon Add Gender AB, och har sedan dess arbetat som VD på bolaget. Har en svaghet för optimism.

  • Website
  • Twitter
  • Facebook
  • LinkedIn
Latest Posts By Pernilla Alexandersson
  • För att få åka nedför måste du klättra uppför
  • Reflektioner om jargong och sextrakasserier i arbetslivet
  • Den årliga dagen då vi hånar män?
Previous articleFrån jämställdhetsexpert till normingenjör
Next articleGuldvågen 2015 – priset för Sveriges mest jämställda kommunikationsföretag

You may also like

Ett eget rum på Södermalm

För att få åka nedför måste du klättra uppför

6 sätt att minska utanförskapet för de som bryter normer kring julfirande

More Stories

Tonpoliser och konsten att våga lyssna

I dessa tider då jag i mitt liv som storstadsbo dagligen möter flertalet människor som lever utan ordentligt tak över huvudet och som kämpar…

Normingenjörerna. En del av AddGender.se
Back to top